Pysseldag

Nu verkar vårsolen ha gripit tag i mig på riktigt. Idag har Amanda och jag varit hemma och pysslat om oss. Vi målade naglarna och hon fick fina flätor och nya fjäril-hårspännen. Vi planterade blommor på framsidan och lade i fina stenar och snäckor.
Sen hämtade vi Zackarias i skolan och hans klasskompis samt lillasyster och deras mamma hängde med hem. Vi fikade i solen och hade trevligt.

Sen fick jag nog solsting för nu har jag möblerat om varenda sak i hemmet...nästan.
Soffor och fåtöljer, mattor, blommor, fat...allt har flyttats runt. Det positiva är att än så länge har jag inte flyttat tillbaka det till samma, gamla plats igen!

Det är inte utrymme att köpa nytt, utan att förändra med det man har. Jag ska försöka få upp lite nya bilder senare ikväll. Nu ska jag PUSTA UT.

Ett barn är fött

Välkommen till världen. Anneli, född 21 april.

Idag är det min födelsedag. Jag har ett vitt stearinljus som har lyst sedan jag blev "väckt" av Per och barnen i morse med gratulationer. Jag bär det med mig var jag än är i huset. Idag, får det vara en symbol för att jag faktiskt får lov att tänka, att jag ÄR ett litet ljus i vår stora värld.

I alltför många år avskydde jag min födelsedag. Den fick mig att fokusera och tänka på mycket negativa saker och jag hade svårt för att ta emot gratulationer. Känslan och tankarna kan fortfarande komma över mig. Sorgen över en Mamma som inte ringer tex. Min självkänsla var låg och då är det svårt att ta emot om man inte tycker att man är värd det. Jag hör ofta andra säga "äsch men jag fyller inte jämnt" eller "det är bara en helt vanlig dag, jag tycker inte om att fylla år" eller "jag vill inte bli firad" "vad är det att fira att man blir ett år äldre?". Hmmm...ett år äldre ja. Ännu ett år med gåvor av liv och lust, om jag väljer det.

Så sitter jag här idag, och liksom förra året svarar jag med glädje i telefon när vänner och familj ringer. Och jag försöker se på allt med ett litet barns ögon. Som om det vore för första gången! Att inte ta saker för givet. Himlen, träden, solens strålar mot marken, en liten blomma... ljudet av bästa vännernas röster.

Två vänner har redan sjungt i telefonen. En har bjudit mig och familjen till middag ikväll. Sånt gör mig glad. Tanken...OMTANKEN. Och jag tillåter mig att ta emot, för jag har lärt mig en väldigt viktig sak de senaste tre åren;

ATT GE och TA EMOT är SAMMA SAK!

Grattis till mig själv. Det är tur att jag finns, så andra kan få äta efterätt idag. ;)

Tema Stress

Idag har jag haft flera samtal med olika kvinnor, om manligt vs. kvinnligt, andlighet och religion, att vara mamma, samt... STRESS.

Jag inser, att jag ännu idag vet väldigt lite om stress, stresshantering och hur man kan leva ett liv UTAN skadlig stress. Jag inser en hel del, men nu har nya frågor börjat ta form.

För omkring mig, finns vackra, intelligenta människor som lever antingen som utbrända, hyperstressade, deprimerade, beroende osv. Det är många kvinnor, men även män. Och jag undrar, vad behöver vi "offra" för att få lugn och ro? Vad är vi villiga att ge avkall på? Och hur mår vi när vi ger avkall, men resten av våra medmänniskor fortsätter på det gamla spåret?

Fler inser att datorn och mobilen är en stor stressfaktor. Vi ska kolla mailen, hinna läsa bloggar, blogga själva, kolla inredningsmagazin, kolla facebook, svara på SMS, svara på ett meddelande på MSN, läsa nyheter, redigera foton YOU NAME IT!

Vad skulle hända om vi helt plötsligt blev av med datorn, mobilen och TV:n?

Kanske ungefär detsamma som när strömmen går? Vi börjar tända ljus, mysa, prata, umgås, kramas, älska...och minnas att det är SÅNT HÄR vi vill ha mer av. Mindre teknik, mer samvaro med varandra.

Ändå fortsätter vi i samma hjulspår? Och vi är redan supersönder-stressade, men vad gör vi då? Jo, utöver vår redan alltför mycket upptagna TID, går vi till gymet för att få mer energi att orka med, och sen på yoga och meditation för att koppla av eller stressa ner.

Vi fortsätter fixa med våra hem, bjuda vännerna på Leila-middag (guilty! även om det nu "bara" var brunch), samt umgås med våra barn, ta hand om räkningar, disk, tvätt, matlagning, inköp, relationer, planera resor..och då har jag glömt att vi helst ska klämma in ett JOBB mitt i allt detta. Göra karriär?

Hur länge ska vi orka? Vem ska ge avkall först, och hur mår man när man redan har vant sig vid att få allt?

Om man nu mot förtvivlan redan har bränt ut sig, vem ska då ta hand om dom små barnen? Vem kommer ihåg barnens gympakläder och frukt till ryggsäcken? Vem ska köra och hämta och lämna på dagis, skola och därimellan hinna få i sig väl lagad man minst en gång om dagen?

Jag känner mig en aning negativ just nu och det känns BRA, för hur många av oss vill inte bara ställa oss upp och SKRIKA RAKT UT? STOPP! Nu får det vara nog!

Någon skulle säkert säga att "det är så lätt att fokusera på det negativa". Men det är just det här, jag hör, om och om igen. Överallt. Människor som uttrycker att dom mår dåligt, och att alla andra mår dåligt. Att vi gömmer oss vid våra datorer, och stressar runt för att slippa se ut som idioter.

Allt detta har fått mig att fundera över vad jag själv är villig att ge avkall på.
Datorn? Mobilen? Tid med mannen? Vännerna? ...hälsan?

Allt mitt fokus på stress har gjort mig lite stressad. Och detta bara för att jag har försökt hitta lugnet, försökt SÖKA lugnet, och höra hur andra har det i sina liv just nu.

Hur håller man sig lugn i en galen värld? Hur kan vi hjälpa oss själva och andra att må bättre, utan att stressa sönder oss själva?

Finns det någon enkel lösning?

Lyssna, Se och Njut.

Varsågoda, underbart vacker sång av Miten & Deva Premal, med fantastiska bilder och text.


Och så Deva Premal med mantrat "OM NAMO BHAGAVATE". En Favorit!! (Rek. att lyssna på i lugn och ro, med lagom hög volym).

You make a difference in the world

Ett inlägg av många jag har gjort. En påminnelse om att det vi säger och gör kan göra stor skillnad i människors liv:

In my experience, what I say or do to someone else, can have a far bigger effect than I can even imagine.I'm sure many of us knows this, but we tend to forget!
That little smile or compliment you gave to the stranger today, might give her/him the strength to hug the children/spouse when she/he gets home from work. And the children will pass it on to their friends, who will show some happiness to their grandmother, who in return will go and encourage some friends in her local support-group for co-dependency. And so they go back out in the world, with a smile on their face.

And all because you started that smile....
We all make a difference!!

/Anneli

Glad Påsk!

Amanda ville vara Påskhäxprinsessa.

Det är skärtorsdag och en hel del uppmärksamhet på godis.

Lilla Gubben fick agera häxkvast.

Häxpresent från Benny...

som gjorde ris pyntat med godis som barnen samlade i plastbox....

Några ägg och fjädrar fanns kvar efter godis och russinaskar tagits bort.

Tack Benny för vackra påsk-ris! Barnen blev verkligen glada.

Glad Påsk ifrån oss i Småland!

En blivande skådespelare

För en 4,5-åring är det naturligt att ha och visa känslor.

Här demonstrerar min lilla teater-apa:

ARG

GLAD

TÄNKER

LEDSEN

SÖT POPSTJÄRNA

Påskpyssel och Solsken

Idag målar vi påskbilder. http://helenas-web.nu/Barnsidan/Malarbok/

Kl. 12 blir jag bjuden på fika på ett café i 30-talsstil. Ser fram emot att se hur det är där!

Solen skiner även idag från en klarblå himmel. Tänker ta med mig stora kameran ut och försöka ta lite vackra vårbilder.

Önskar dig en solskenshelg.

Kram!

Brunch och Solsken

I morse spelade jag jazz och Katie Melua, och stekte bacon, bakade choklad och hallonmuffins, gjorde äggröra, bryggde kaffe och fixade till chokladmjölk, toast med marmelad och en god björnbär/blåbärs-smoothie m.m.

Jag dukade upp med ljus och kannor med mjölk och apelsinjuice. Sen kom väninnorna på besök och vi njöt av en god brunch tillsammans.

Efteråt satt vi i vårsolen och pratade, och Iréne fick ett slags ryck och röjde upp på vår innergård. Hon sopade bort höstlöv och skällde på mig för att jag inte tog undan julbockarna som barrade bara man petade på dom.

Tack för gott sällskap och en renare innegård! Nu saknas bara blommor...

Brunch för tjejerna

Nu ska ni få veta en hemlighet...

...jag avskyr att baka. Jag TROR att jag inte kan baka, även fast jag vet att jag egentligen nog är rätt duktig på det, om jag bara VILL. Matlagning är inte heller alltid så lyckat, om jag inte VILL.

Nu blev jag lurad av Laila att bjuda in till brunch. (Vad gör man inte för sina underbara tjejkompisar som har födelsedagar i april?) Och jag är ju sugen på allt det där som finns på det "Franska lilla caféet i Paris" som Laila har beskrivit i sin bok.

Så imorgon tar jag fram trollstaven och viskar "Bord duka dig!"

Här ska bakas och stekas och svettas! Återkommer med resultatet.

Släpp taget om dina Bananer!

Jag önskar jag hade kommit på en såhär bra boktitel. Vilket géni. Den här boken ska jag försöka få tag i. Så här står det på bokus.com

"Denna bok av Dr. Daniel T. Drubin är en internationell storsäljare och rättigheterna är köpta av många länder världen över. Livet är som en klase bananer, där de dåliga bananerna symboliserar sådant som du klarar dig bättre utan, medan de bra bananerna står för sådant som bidrar positivt till ditt liv. Detta är en bok skriven med glimten i ögat. På ett tydligt och handfast sätt får du hjälp att urskilja de områden, situationer, omständigheter och människor i din tillvaro som du behöver släppa taget om. Du får också upp ögonen för det som är särskilt värdefult i ditt liv, och som kan gynna din personliga utveckling."

Premiär i Vårparken

Idag var Amanda hemma och vi hämtade Zackarias efter skolan och tog bussen till centrum. Hängde i stora lekparken vid sjön och pratade med några vänner som kom dit. Sen blev det pan-pizza till hela familjen.

Senare åkte jag tillbaka till sjön med en väninna. Vi satt och drack kaffe i vårsolen och pratade förtroligt som bara goda vänner kan. Sen gick vi till domkyrkan och mediterade och började sen göra skugg-gester, då mitt huvud plötsligt lös upp som en skugga på ett talaraltare. Åh vad vi skrattade! Det var härligt.

Den här fina bilden tog en av mina vänner förra året (datumet stämmer inte).

Nu njuter jag av det första vårdagarna. Amanda plockar krokus ifrån landet på baksidan och sätter in i sitt rum. Spelkulorna och fotbollarna åker fram, och det doftar svagt från en fjärran grill.

Dagens höjdpunkt: Skuggteater i kyrkan med glada skratt, och bussresan med två superglada och lugna barn!