Tillbaka till lugnet

Igår åkte jag med en väninna till landet, för att hämta andan. Det var en timmes bilfärd och vägen dit var fantastisk vacker, trots att träden fortfarande gapar tomma i väntan på löven.

Vi kom fram till det gamla huset, som är från 1800-talet och min väninna har inrett så vackert i gammal, lantlig stil. Alldeles tyst var det, bortsett från glada fåglar som kvittrade ikapp i skogen. Ahhhh!!! Vilken känsla att få andas. Öronen värkte då dom letade efter ljud som inte fanns. Inga bilar, inga maskiner, inga flygplan som surrade på himlen.

Vi satt i solen och åt soppa och knäckebröd. Lite kaffe och choklad till efterrätt. En katt som vågade sig fram och strök sig kring våra ben, och sedan fick lapa kall mjölk från tallrik som låg i gräset.

Känslor och tankar kring en svunnen tid. En tid, då det knappt fanns el eller rinnande vatten. En tid innan våra gator kantades av asfalt och höghus i betong. Innan det fanns ordnade parker. En tid där vi levde nära naturen och badade nakna i insjön, medan hönsen pickade på gården.

Jag hittade tillbaka till mig själv, där ute på landet. Fylldes av kraft och lugn inombords. Jag blev påmind om hur viktigt det är att se till att få det jag behöver. Jag vill inte tvingas in i ett samhälle av stress och jäkt. Jakten på fler saker, mer tid. Illusionen. Jag tar tillbaka min kidnappade hjärna och lyssnar inåt. Vad behöver jag? Vad mår jag bra av? Vad vill och kan jag ge?

Det var en magisk dag. Tack för det, I.
Tack för gåvan du gav.

Kärlek,
A