Galen cyklist

Jag är extrem tidsoptimist. Alltid sen. Inser att jag nog föddes sen, och kommer dö för sent. *skratt*
(mig blir man inte av med i första taget nämligen)

Hade tid hos hårfrisören idag. Kom på att cykeln inte var hemma, och bussen hade gått. Fick låna cykel av grannen och sadeln var väl lite låg för mina långa, vackra ben. Jag cyklade fram i vild fart, redan försenad innan jag kommit upp på cykeln. Stod upp i backarna.

Väl framme höll jag på att svimma och allt snurrade. Jag tänkte "bara jag inte svimmar HÄR mitt på trottoaren, jag måste i alla fall ta mig in till frisörsalongen". Djupa andetag. ...

Jag stapplade in på salongen och slog mig ned i första bästa stol, en kvart försenad. Sen öste jag ur mig: "jag håller på att svimma och jag har glömt äta frukost...och jag vet inte varför jag aldrig kommer i tid" typ.
*garvar*

Det är jag det, i ett nötskal. Som en levande Mr Bean, fast mer feminin (eller?)

Jag skrattar ofta åt mig själv, nu på äldre dar *hostar*. När det sved som mest i halsen i uppförsbackarna så tänkte jag "Gud så vackert det är" medan jag såg löven falla från träden.

Tema Gråt.

Ska det va, så ska det va.

Salta tårar

Det är tungt nu. Varje år vid den här tiden börjar mörkret och kylan ta ut sin rätt.
En del av mig ha gått i kamp med livet. Jag skulle behöva lägga mig och gråta ut i en trygg famn några timmar. Få höra att allting kommer bli okej. Att jag inte måste vara stark och duktig hela tiden.
Att allting ordnar sig även om det känns hopplöst. I stället försöker jag bära. Mig själv,  barnen, hemmet, studier, äktenskapet, älskade vänner. ... och sen sitter jag där, lite vidbränd.

Bakom den grå himlen lyser solen. Sägs det. A strong woman....let her tears flow...
You're damn right I'm strong and crying.

Raka Rör

Jag har varit frustrerad sedan vårt senaste grupparbete i skolan i måndags. Det tog emot väldigt mycket att åka till Universitetet idag.

Idag hade vi dock ett jättebra möte i gruppen, innan vi satte igång med dagens uppgifter. Och vi löste allting på ett väldigt bra sätt. Jag tror starkt på "raka rör". Vi har gruppkontrakt sedan start, där vi kommit överrens om hur vi vill ha det i gruppen.

Att våga säga vad man tycker och känner är inte alltid lätt. Men görs det på ett bra sätt, så kan man få ett mycket enklare liv.

Hellre vara ärlig och lösa konflikterna innan det blir skitsnack. Då kan tilliten växa. Och någon måste börja vara ärlig.

Idag var en fantastisk rolig gruppdag. Och vi fick massor gjort, hade goda diskussioner och många glada skratt. Tack för det.

Vänskap

För mig är Vänskap det som gör livet värt att leva.

Vänskap är Kärlek.

Jag kan känna saknad över vänner som kommit och gått, eller vänner som bor långt bort.

Ibland önskar jag, att jag kunde klona mig själv. Då skulle den andra Anneli enbart umgås med vänner.

Det är ingen klyscha. Utan er andra människor är jag ingenting. Glöm inte det.

Ofta tror vi att alla är så upptagna med andra, eller att vi stör om vi ringer någon.

Men vi känner oss nog alla ganska ensamma ibland. "separerade"

Glöm inte era vänner, och tala om vad dom betyder för er.

Kärlek. - A

Att njuta om och om igen

Nu vet jag inte om man kan kalla förra året för historia redan *funderar*. Men nu känns det att det börjar närma sig jul. På senare år har jag längtat så mycket efter julen, och glatt mig till att få baka och göra fint. Samtidigt känns det som det nyss var jul?

Allting upprepar sig. Vi människor verkar gilla det och har fått gåvan att kunna njuta av samma saker om igen.

Jag hade en dröm för flera månader sedan som jag skrev ned. Budskapet var att när vi sover så förnyar sig själen varje natt. Vi blir som "pånyttfödda". Därför kan vi varje morgon återigen njuta av en varm dusch, god mat, solens varma strålar och fortsätta vara nyfikna på vår omvärld. En rätt cool dröm om jag får tycka.

Sömn är återhämtning för själen.

Det lönar sig att visa uppskattning.

När Zackarias var mindre gick han på simskola. Han hade världens gulligaste simlärare, som heter Christina. Det är nog minst två år sedan Zackarias slutade, men medan han gick där målade han ofta teckningar till sin simlärare. Hon blev alltid så glad och ibland gav hon något tillbaka; ett kort, lite godis el.dyl.

Vi berömde henne och visade vår uppskattning, och hade förhoppningar att Amanda också skulle få henne som simlärare. Nu blev det inte så, men idag när Amanda och jag var i simhallen så hälsade vi glatt på varandra.

Lite senare när Amanda är i barnpoolen och jag står utanför och väntar, kommer Christina smygande. Hon ger mig en bunt papper i handen och säger: "Här har ni fyra fri-biljetter till äventyrsbadet, för jag blev så glad när jag såg er".

Man blir varm inombords. Det påminner mig om att man alltid ska visa uppskattning och våga tala om för människor vad dom betyder för en. För man får så mycket mera tillbaka!

Höstpromenad

Fotograf: Heather Sas 

Idag ska jag ge mig ut i hösten, med kameran. Det är ett fantastiskt ljus ute den här årstiden.
Jag hoppas kunna fånga något vackert på bild. Kolla in den fantastiska bilden ovanför! Den påminner mig om hösten i Minnesota och Wisconsin. Där var träden ännu mer färgrika än vad jag upplever dom är i Småland.

En hel oplanerad lördag och söndag ligger framför mig. Lite rastlös men ändå skönt att "vila i det som är". Bara få finnas, andas och invänta.... något.

Tentan är avklarad, och det kändes enkelt. Skönt. Nästa vecka börjar vår nya kurs, i Socialpolitik. Konstigt nog ser jag fram emot det. Det är ju självvalt. :)

Kram till er därute
/Anneli

God-Jul

Visst ska man få presenter då man fyller år. Men ibland vill jag bara fly från alltihop.
Och snart är det jul också.

Är det någon mer än jag som vill skippa julklapparna och bara grilla äpplen över elden i stället?

Morgonmys och kanelbullens dag

Amanda fick lampor och nya möbler till dockskåpet


Här har hon påbörjat en mosaiktavla. Present från kusinerna.

Zackarias spelar schack.

Amanda 5 år!!!

Hyrra! Hyrra! Hyrra! Hyrra!
På din födelsedag!
Amanda

Vår danstjej

Alltid glad och full av energi

Med nytagna hål i öronen.

Vi älskar dig!

Tråkigt är underbart.

Mer Tristess åt Folket!

Ibland har jag inte lust eller ork till någonting. Stunderna brukar inte vara lika länge längre, och jag brukar inte ha svårt för att hitta på något roligt att göra. Det kan ju bli för mycket av det goda också. Man VILL så himla mycket!

Kanske är det just därför många mår så dåligt i vårt samhälle. Vi är sällan nöjda och tacksamma med det vi redan har, utan vi vill ha mer och mer. För det finns ju så mycket fantastiskt att upptäcka. Och med all inspiration och information vi blir överösta med, så är det inte konstigt att vi dras med i hetsen?

Vi tror vi ska hinna med allt och helst perfekt. Nu skulle jag gärna vilja baka eller laga god mat, eller sitta med tända ljus och läsa en bok. Kanske en tidning om inredning.  Eller...läsa en av mina vänners bloggar. Kanske ringa en vän? Göra yoga och meditera. Hmmm, eller se den där filmen vi hyrde? Kanske öva lite på min fortfarande ganska nya gitarr? Just det jag måste ju plugga också.

Men nej. Först ska barnens presenter slås in. Sen tror jag inte jag orkar göra någonting för jag vet inte ens var jag ska börja. Sova är ganska hälsosamt.

Tänk när man var liten och hade tråkigt och inte kom på en enda sak att göra.
Så underbart det var.

Atjoo!

Nu är kylan här, och även en mega-förkylning som heter duga. Det har varit huvudvärk och lite småfebrig, ont i halsen och nu kommer rethostan och rinnsnuvan. Vi hade besök från Borås och Jönköping idag, och det verkade som flera blev sjuka bara genom att stiga in genom dörren. Både Agneta och Ingalill fick smärtstillande och barnen började nysa och hosta.

Nu är det dags att pälsa på sig, dricka te och honungsvatten, käka vitlök och extra c-vitaminer.