En del av mig ha gått i kamp med livet. Jag skulle behöva lägga mig och gråta ut i en trygg famn några timmar. Få höra att allting kommer bli okej. Att jag inte måste vara stark och duktig hela tiden.
Att allting ordnar sig även om det känns hopplöst. I stället försöker jag bära. Mig själv, barnen, hemmet, studier, äktenskapet, älskade vänner. ... och sen sitter jag där, lite vidbränd.
Bakom den grå himlen lyser solen. Sägs det. A strong woman....let her tears flow...
You're damn right I'm strong and crying.
Inlägg
1 kommentar:
anneli vilket inlägg. ja känslan av att man skall vara så stark hela tiden. ibland vill man falla själv och känna att det är någon som tar emot en, själv få bli "liten" och krypa upp i en trygg famn. känner igen mig mycket i det du skriver. älskar din blogg anneli, den är så ärlig och underbar. här får du styrkekramar med positiv energi från mig. annah
Skicka en kommentar