Den sista tiden har varit lite turbulent inombords. Upp som en sol, ned som en pannkaka. (Men pannkakor kan man ju äta upp, solen finns alltid kvar ;)Jag har lyssnat inåt mycket, och gått långa promenader. Jag har suttit vid sjön och blickat ut över det mörka vattnet och sett molnen och fåglarnas lek mot den ljusblå himlen. Och just där, har jag hittat hem till mig själv och vad som är meningen med livet. LIVET ÄR meningen. Att vara närvarande i det som sker just nu.
Häromkvällen kom jag hem efter en promenad, och jag satte mig på baksidan med min Ipod och lyssnade på Deva Premals vackra röst. Zackarias kom ut och satte sig i mitt knä och vi lyssnade tillsammans och såg på när solen gick ner bakom träden. Vi satt så i säkert 20-30 minuter, han med filten omkring sig i mammas trygga famn. Så säger han sakta:
- Mamma, tänk om man kunde måla av det precis så som det är just nu.
- Ja, svarade jag och log. Det är det här som är det bästa med livet.
-Ja, sa han. Han förstod precis.
Det bästa i livet är gratis. Stanna upp, kramas och se på himlen. Det är andlighet och meningen med livet för mig.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar