Jag hade aldrig tänkt att gå igenom en skilsmässa. Det var ungefär som cancer, eller någon annan svår sjukdom. Det drabbar inte mig. P och jag är vänner, och kommer göra allt för att det ska bli så bra som möjligt för barnen. Vi har inte pratat igenom allt i detalj. Det är ännu nytt och ganska overkligt. Men det värsta kaoset har lagt sig, och jag kan se ljuset i tunneln.
Det är många rädslor och negativa tankar som lätt kan ta överhanden. Jag är enormt tacksam för det arbete jag har gjort i Danmark, och för vänner som stöttar. Jag ska inte glömma bort, att jag inte behöver klara allt ensam. I februari väntar flytt, då jag skriver kontrakt på lägenhet nu i veckan.
Så mycket sorg. Ett avslut och en ny början. Så här är livet. Aldrig stillastående. Det som jag har lärt mig,
är att vi aldrig ska ta varandra för givet. Vårda relationerna, kommunicera. Men det är så dags nu...
Jag har det okej. Det finns inget alternativ. Men 15 år tillsammans är en lång tid.
/Anneli
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Fint skrivet syrran, blev alldeles tårögd. Kram till er/dig. Agneta
Så fint att du kan se ljuset i tunneln... det är ju inte enkelt med skilsmässor men en fin tanke som kanske kan vara till hjälp är att se det som att ni har en själsrelation och den finns ju alltid kvar och just nu kanske det bästa för er utveckling är att relationen går in i ett nytt skede.... det är inte enkelt men säkert blir det rätt... Kram Anne
Skicka en kommentar