Barnen, som kanske inte har ord att uttrycka eller förstå det som händer? Jag hade inte tänkt att skaffa
barn för att sedan leva utan dem, på deltid. Ångest...finns knappast i mitt ordförråd längre, men för att använda ett generellt och allmänmänskligt uttryck så var det ångest som kändes i bröstkorgen och i magen.
Så fort jag har vaknat till så plockar jag upp mina tankar, och väljer att fokusera på allt det som är bra.
På allt jag är tacksam över. Och att barnen har båda sina föräldrar. Jag finns ju här mer än någonsin.
Ett litet samtal bort bara! Fem minuters promenad. Och ett av mina barn behöver bara hinta om sin saknad, så finns jag där för att tala om hur mycket jag älskar dom.
Dom vet. Dom har det bra. Det är jag som ska vänja mig vid vad jag ska göra av mig själv, då jag inte har dom rent fysiskt hos mig. Den här helgen är min fina lillasyster här. Och idag ska vi ut på skattjakt.
Solen skiner idag också.
Kärlek
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar