Tema Stress

Idag har jag haft flera samtal med olika kvinnor, om manligt vs. kvinnligt, andlighet och religion, att vara mamma, samt... STRESS.

Jag inser, att jag ännu idag vet väldigt lite om stress, stresshantering och hur man kan leva ett liv UTAN skadlig stress. Jag inser en hel del, men nu har nya frågor börjat ta form.

För omkring mig, finns vackra, intelligenta människor som lever antingen som utbrända, hyperstressade, deprimerade, beroende osv. Det är många kvinnor, men även män. Och jag undrar, vad behöver vi "offra" för att få lugn och ro? Vad är vi villiga att ge avkall på? Och hur mår vi när vi ger avkall, men resten av våra medmänniskor fortsätter på det gamla spåret?

Fler inser att datorn och mobilen är en stor stressfaktor. Vi ska kolla mailen, hinna läsa bloggar, blogga själva, kolla inredningsmagazin, kolla facebook, svara på SMS, svara på ett meddelande på MSN, läsa nyheter, redigera foton YOU NAME IT!

Vad skulle hända om vi helt plötsligt blev av med datorn, mobilen och TV:n?

Kanske ungefär detsamma som när strömmen går? Vi börjar tända ljus, mysa, prata, umgås, kramas, älska...och minnas att det är SÅNT HÄR vi vill ha mer av. Mindre teknik, mer samvaro med varandra.

Ändå fortsätter vi i samma hjulspår? Och vi är redan supersönder-stressade, men vad gör vi då? Jo, utöver vår redan alltför mycket upptagna TID, går vi till gymet för att få mer energi att orka med, och sen på yoga och meditation för att koppla av eller stressa ner.

Vi fortsätter fixa med våra hem, bjuda vännerna på Leila-middag (guilty! även om det nu "bara" var brunch), samt umgås med våra barn, ta hand om räkningar, disk, tvätt, matlagning, inköp, relationer, planera resor..och då har jag glömt att vi helst ska klämma in ett JOBB mitt i allt detta. Göra karriär?

Hur länge ska vi orka? Vem ska ge avkall först, och hur mår man när man redan har vant sig vid att få allt?

Om man nu mot förtvivlan redan har bränt ut sig, vem ska då ta hand om dom små barnen? Vem kommer ihåg barnens gympakläder och frukt till ryggsäcken? Vem ska köra och hämta och lämna på dagis, skola och därimellan hinna få i sig väl lagad man minst en gång om dagen?

Jag känner mig en aning negativ just nu och det känns BRA, för hur många av oss vill inte bara ställa oss upp och SKRIKA RAKT UT? STOPP! Nu får det vara nog!

Någon skulle säkert säga att "det är så lätt att fokusera på det negativa". Men det är just det här, jag hör, om och om igen. Överallt. Människor som uttrycker att dom mår dåligt, och att alla andra mår dåligt. Att vi gömmer oss vid våra datorer, och stressar runt för att slippa se ut som idioter.

Allt detta har fått mig att fundera över vad jag själv är villig att ge avkall på.
Datorn? Mobilen? Tid med mannen? Vännerna? ...hälsan?

Allt mitt fokus på stress har gjort mig lite stressad. Och detta bara för att jag har försökt hitta lugnet, försökt SÖKA lugnet, och höra hur andra har det i sina liv just nu.

Hur håller man sig lugn i en galen värld? Hur kan vi hjälpa oss själva och andra att må bättre, utan att stressa sönder oss själva?

Finns det någon enkel lösning?